Är adhd-läkemedel skadliga för hjärtat?
En ny svensk studie har analyserat sambanden mellan läkemedelsbehandling av adhd och senare risker att utveckla hjärt- och kärlsjukdomar. Vad har forskarna kommit fram till?
I två längre inlägg har jag tidigare skrivit om adhd och läkemedelsbehandlingar av tillståndet. Det senare inlägget sammanfattade jag på följande vis:
Generellt sett är adhd-mediciner säkra och rekommenderas för användning av Läkemedelsverket och flera andra medicinska organ i andra länder. Detta innebär dock inte att medicinerna kan nyttjas av alla.
Starka centralstimulerande läkemedel med många biverkningar har genom åren ersatts av effektiva alternativ med färre biverkningar. För riskgrupper som inte kan använda centralstimulerande läkemedel, såsom de med allvarliga hjärt- och kärlsjukdomar och beroendeproblematik, har det sedan två decennier tillbaka utvecklats icke centralstimulerande alternativ. […]
Den bästa evidensen som vi har i dagsläget, från randomiserade studier till inom-individsstudier, pekar på att adhd-mediciner har väldigt goda effekter på adhd-symptom. Vi är emellertid mindre säkra på hur pass effektiva medicinerna är på längre sikt. […] De eventuella riskerna med medicineringen måste därför vägas mot dess nytta. Obehandlad adhd kan därtill öka riskerna för en mängd allvarliga negativa livsutfall, från kriminalitet och missbruk till allvarliga olyckor och tidig död. Det är därför viktigt att noggrant diskutera frågan om behandlingsalternativ med ens läkare och följa deras rådgivning.
Sambanden mellan adhd och hjärt- och kärlsjukdomar
Mina kollegor Henrik Larsson, professor i epidemiologi vid Örebro universitet, och Zheng Chang, docent i epidemiologi vid Karolinska Institutet, forskar bland annat på långsiktiga utfall bland personer med adhd. Ett antal av deras senaste alster har fokuserat på kopplingen mellan adhd och hjärt- och kärlsjukdomar.
Under det föregående året medförfattade duon artikeln "Attention-deficit/hyperactivity disorder as a risk factor for cardiovascular diseases: a nationwide population-based cohort study," vilken publicerades i World Psychiatry. Genom att använda data från svenska befolkningsregister undersökte författarna cirka 5,5 miljoner individer födda mellan 1941 och 1983 som var folkbokförda i Sverige år 2001. Det var nämligen det första året då data från den specialistpsykiatriska öppenvården inkluderades i det nationella patientregistret.
Genom att systematiskt följa upp samtliga individer diagnostiserade med adhd i Sverige och jämföra dem med kön- och åldersmatchade kontrollpersoner utan adhd kunde forskarna observera att 38 procent av personer med adhd hade utvecklat hjärt- och kärlsjukdomar, medan enbart 24 procent av kontrollpersonerna hade gjort detsamma.
Efter att ha justerat för kön och födelseår fann forskarna att personer med adhd hade en fördubblad överrisk för hjärt- och kärlsjukdomar. Även efter att hänsyn togs till andra riskfaktorer, såsom typ 2-diabetes, fetma och rökning, var risken för personer med adhd fortfarande 84 procent högre än för personer utan adhd. Efter vidare justeringar för samtidiga psykiatriska tillstånd förblev risken fortfarande 65 procent högre.
Resultaten skilde sig inte åt mellan de som hade fått läkemedelsbehandling för tillstånd eller de som förblev utan sådana behandlingar. På motsvarande vis fann forskarna begränsat stöd för att sambanden varierade mellan personer vars förstagradssläktingar (biologiska föräldrar och helsyskon) antingen hade adhd eller ej.
På basis av dessa fynd drog forskarna slutsatsen att adhd förefaller att vara en oberoende riskmarkör för senare hjärt- och kärlsjukdomar.